Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollektivaftal (se Kollektiv), - Kollektivart - Kollektivartikel. Se Kollektiv. - Kollektivdrag (jfr Kollektiv), mus. Se Orgel. - Kollektivgaranti. Se Kollektiv. - Kollektivglas - Kollektivism - Kollektivist - Kollektivlins. Se Kollektivglas. - Kollektivnot - Kollektiv prokura. Se Prokura. - Kollektor, elektrot., detsamma som strömsamlare. Se Elektriska maskiner, sp. 261. - Kollektstipendier (se Kollekt) kallas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
555
Kollektivart-Kollektstipendier
556
aftal och kollektivaftal’’ (1907) samt
art. "Arbets-aftal" (i "Social handbok", 1908),
G. F. Steffen, "Arbetsaf talets frihet" (i
"Sociala studier", h. 5 VIII, 1907), A. Åkerman
och G. Olin, "Promemoria angående lagstiftning
om arbetsaftal" (aflämnad tilL Civildepartementet
1907), G. Olin, "Några huf-vudpunkter i utländsk
lagstiftning ang. rättsförhållandet mellan
arbetsgifvare och arbetare" (190S), Alex. Frey,
"Kollektivaftalet i Finland" (i "Statsvetenskaplig
tidskr." 1909), Kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik, "Kollektivaftal angående arbets-
och löneförhållanden i Sverige" I (systematisk
redogörelse för kollektivaftalens hufvudsakliga
innehåll, 1910); II 1. Förteckning å gällande
kollektivaf tal, 2. Kollektivaf tal inom olika
näringsgrenar (1908), ö. Undén, "Arbetsstrider och
af tals-brott" (i "Ekonomisk tidskr." 1910). -
b) Utländsk: se utförlig förteckning i G. Olins
anf. arbete, 1908. Af sedan utkommen litteratur
märkas H. Köpke, "Der arbeitstarifvertrag als
gesetzgebungs-problem" (1908), Roenthal, "Die
gesetzliche rege-lung des tarifvertrags" (s. å.),
och W. Zimmermann, "Die gesetzliche regelung des
arbeitstarifvertrags" (i "Soziale praxis", 1908).
E. B. R.
Kollektivart, bot., en art (enligt Linnés
uppfattning), som omfattar flera hvarandra mycket
närstående, men bestämdt skilda, konstanta "mindre"
arter. Kollektivarter äro exempelvis Alchemilla
vul-garis L., Taraxacum officinale Marss., Hieracium
silvaticum L., Draba verna L., m. fl. Jfr Kritisk.
G. L-m.
Kollektivartikel. Se Kollektiv.
Kollektivdrag (jfr Kollektiv), mus. Se Orgel.
Kollektivgaranti. Se Kollektiv.
Kollektivglas 1. Kollektivlins, fys., eg. detsamma
som samlingslins (se Lins), men benämningen användes
stundom speciellt om den längst från ögat befintliga
linsen i ett kikar- eller mikroskopokular, hvilken
samlar de från objektivet kommande strålarna.
G- L
Koilektivi’sm är den teori, som innebär, att
naturtillgångarna och kapitalet skola bli samhällets
egendom och utnyttjas under dess ledning samt att all
verksamhet och alla produkter skola ha ett värde,
taxeradt i enheter alltefter det nedlagda arbetet,
på det att arbetarna måtte komma i fullständigt
åtnjutande af arbetets frukter. Det är sålunda
ingen doktrin, som afgjordt skiljer sig från
hvad man i allmänhet menar med socialism. När
t. ex. P. Leroy-Beaulieu i sitt nedan angifna
arbete fasthåller vid termen kollektivisin,
gör han detta med en motivering, i hvilken han
framhåller bl. a. följande: Socialismen, utgör
ett mera obestämdt begrepp och antar de mest
skiljaktiga former. Socialismen innebär visserligen
en mer eller mindre vidtgående förändring af den
nuvarande produktions- och fördelningsordningen, men
icke denna ordnings fullständiga omstörtande. Ett
sådant omstörtande åsyftas däremot af kommunismen
(se d. o.). Kommunismen innebär ett afskaffande
af all enskild eganderätt. I det kommunistiska
samhället utöfva vederbörande offentliga myndigheter
bestämmanderätt icke endast öfver medlemmarnas
arbete och lön, utan äfven öfver deras behof
och dessas tillfredsställande. I detta samhälle
ges i ekonomiskt hänseende intet utrymme för det
individuella initiativet och ansvaret eller för den
personliga friheten. Kollektivismen
framträder med en från kommunismen väsentligen
skild karaktär. Kollektivismen påstår sig vilja
åt en hvar bevara rätten att bestämma öfver
sina behof. Den vill icke upphäfva all enskild
egendom, den vill sålunda afskaffa den privata
eganderätten till produktionsmedlen, men, i olikhet
med kommunismen, bibehålla samma eganderätt till
konsumtionsmedlen. Enligt Leroy-Beaulieu vill
kollektivismen tillåta individuellt sparande,
och den förklarar sig (inom gränserna för den i
det kollektivistiska samhället existerande privata
eganderätten) respektera arfsrätten. Samme författare
indelar kollektivismen i två klasser: den partiella
1. agrariska kollektivismen, närmast representerad af
sträfvandena att nationalisera jorden (se Jordreform),
och den totala 1. industriella kollektivismen, som
innebär, att såväl naturtillgångarna som kapitalet
skola förvandlas till hela samhällets egendom.
F. ö. ges olika definitioner af begreppet
kollek-tivism, och än det ena, än det andra momentet
fram-ställes som det väsentliga skiljemärket mellan
kollek-tivism samt kommunism och socialism. För
Tugan-Baranowsky t. ex. innefattar kollektivismen -
socialismen uti inskränkt bemärkelse -, till skillnad
från kommunismen, framför allt åtnjutandet af och
förfogandet öfver en bestämd personlig inkomst. På
vissa håll har man velat göra kollektivismen speciellt
liktydig med den moderna, vetenskapliga socialismen,
som framträder med ett nationalekonomiskt system
och utgår från värdeläran som det fundamentala, i
motsats till den utopiska socialismen. I Frankrike
kalla sig de kollektivister, hvilka omfatta programmet
om produktionsmedlens socialisering och klasskampen,
men som slopat Marx’ värdelära och materialistiska
historieuppfattning.
- Det förtjänar påpekas, att
kollektivister var det namn, som de gåfvo
sig, hvilka inom Inter-nationalen förfäktade
anarkistiska grundsatser och motsatte sig hvad
de kallade Marx’ auktoritativa kommunism.
Vid Internationalens 4:e kongress, 1869,
förklarade sig sålunda Bakunin vara "kollektivist och
ej kommunist". Se Socialism och där anvisad
litteratur samt A. Schäffle, "Die quint-essenz des
sozialismus" (14:e uppl. 1906), B. Malon,
"Le socialisme integral" (1890), P. Leroy-Beaulieu,
"Le collectivisme" (4:e uppl. 1904), E. Vandervelde,
"Le collectivisme et 1’évolution indu-strielle"
(sv. öfv. 1904), M. Bourguin, "Les
sy-stémes socialistes" (1906), och M.
Tugan-Bara-nowsky, "Der möderne sozialismus
in seiner ge-schichtlichen entwicklung" (1907).
E. H. T.
Kollektivist, anhängare af kollektivismen (se d. o.).
- K o 11 e k t i v i’s t i s k, som hör till eller
innebär kollektivism.
Kollektivlins. Se Kollektivglas.
Kollektivnot, polit., ett diplomatiskt meddelande,
som flera makters regeringar eller diplomatiska
representanter gemensamt öfverlämna till en
regering för att ge större eftertryck åt sin
mening. Benämningen brukas äfven om s. k. "identiska
noter", d. v. s. lika lydande och vanligen samtidigt
öfverlämnade meddelanden af ofvan angifvet slag.
V. S-g.
Kollektiv prokura. Se P r o k u r a.
Kolle’ktor (af lat. colWgere, samla), elektrot.,
detsamma som strömsamlare. Se Elektriska m a s k i
n e r, sp. 261.
Kollektstipendier (se Kollekt) kallas sådana
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
